Chefen kom förbi, kallade ut mig och pratade en stund.. Resultatet ? Jag bryter ihopa. Hinner precis lugna ner och samla mig så ringer T. Totalt psykbryt. Jag frågar varför inget blir bättre, varför jag inte kommer framåt..
Svaret va: det måste gå sämre först. Ja men HUR mkt sämre !?!?
Bokade in en akuttid imorgon, orderna tills dess va att vila och ha någon med ett vakande öga över mig.. Så nu ligger jag i min soffa, hat hängt ett svart lakan över fönstret för att slippa allt ljus.

Här stannar jag tills imorgon.