Där finns en tomhet i min kropp.. det är ngt som saknas. Det känns som om där e ngt i vägen när jag andas, mina ögon bränner... Där finns tusen tårar som vill komma fram, men jag kan inte låta dom svämma över..
Det vá så längesen jag grät, och även om jag inte vill så börjar jag gråta nu.. Men jag fattar inte varför.. allt är mitt eget fel ändå!
Jag förkänar att må såhär, jag ska inte ha ngt positivt i mitt liv.. jag är inte värd det.
Den jag älskar mest av allt i hela universum.. Jaa, finns inte så mkt att säga.. Jag få skylla mig själv !
Hur mkt jag än hoppas och önskar så lär det aldrig bli som det va förr..
Men jag vill.. allt vá så bra då.. Det vá bara jag som va dum nog att inte fatta.. Att mista chansen!

Sakta men säkert så faller jag tillbaka.. mot min vilja ner i mörkret.
Om några dagar är jag hemma igen, helt ensam och kan lindra min smärta på eget sätt i natten..
Och ingen kan stoppa mig, för ingen vet..
Ingen vet hur jävla sjukt dåligt jag egentligen mår..
Egentligen är det väl ganska sjuka tankar, men jag orkar inte mer..
Jag är trött på att folk ska må dåligt pga mig, jag är trött på att gå runder och hoppas och önska en massa saker, trött på att inte kunna göra ngt åt saker och ting själv, trött på mig själv, trött på att inte nå dom målen jag vill, trött på att inte lyckas, trött på mig själv..

Jag trodde att jag hade blivit friskare, att jag hade klättrat en bra bit upp.. Men det hade jag nog inte, jag har nog varit på samma steg hela tiden.. Bara att jag har förträngt allt och trott att jag lyckats bli bättre.. Men nu, nu vet jag att det inte är så.. Jag är en dålig människa, en hemsk människa.
Som inte är värd att leva ett bra liv..
Och jag orkar inte mer.. Jag vill bara ha ett slut på allt, och snart nog så lär det bli så..
Jag får ju ändå bara folk att må dåligt.. Och mig själv..

Fan, jag trodde verkligen att jag hade kommit en bit på vägen..
Inte ens dansen, som jag älskar mest klarar jag av..
Jag ser bara dum och ful ut när jag står där i danssalen framför spegeln och försöker gör det vi ska.. :/

Det är bara att inse, det är över nu.. Det finns inget mer att leva för, jag har gjort mitt på jorden..
Jag behöver inte finnas här längre..

Everything is over..

Hjärtat bultar, hjärtat slår.
Ett litet snitt och det blir till ett sår.
Såren blir fler och fler tills dom blir ärr.
Själen är trasig, själen är sårig.
Känslorna är kalla och ärrade.
Kärlek förvandlas till hat.
Hat förvandlas till kärlek.
Kärlek till rakbladen och musiken.
Hatet växer till allt som var förr.
Glädje existerar ej mer.

Tårar faller inombords.
Vågar du se dem när dem slår mot marken?
Får ej gråta, får ej skrika
Måste hålla leendet i form..

Faller en så faller två,
och då så faller alla.

Tårar som faller är inget att se,
så slut dina ögon och tänk inte mer

För faller en så faller två,
då faller alla..
 

Någonting är fel.. Mitt liv är fel.. på fel håll.. igen..

Allt vá kaos innan, jag trodde inte att jag skulle klaraeej det..

Men det gjorde jag, tack vare min Mammi <3

Hon gjorde att så att jag överlevde och blev bättre.. Hon gjorde så att jag mådde bra igen..

Allting har varit underbart en tid, en ganska så lång tid... Men nu har allt rasat igen..

Jag vet inte varför.. eller jo, fast jag är inte helt säker..

Men typ.. När du kom in i mitt liv igen så blev jag så glad! Du gjorde mig hel, i alla fall under en tid.. Allt var så mysigt och jag kände mig behövd, närheten..

Men sen en dag så rasade allt, när du blev sårad och började må dåligt igen..

Då försvann allt det mysiga.. Jag är inte så behövd längre, och närheten är som bortblåst.

Och som du sa, fast att du inte kommer ihåg det.. Så önskar jag, av hela mitt hjärta att man kunde vrida tillbaka tiden.. Jag hade gjort allt så mkt annorlunda!

Men just nu så känns det som att jag ska explodera!

Jag känner hur jag faller tillbaka till det gamla igen, mot min vilja..

Och jag har inte styrkan och orken att kämpa mig igenom allt en gång till..

För det känns inte som om det är lönt.. Jag har inget att kämpa för längre, jag gjorde mitt misstag för typ 2 år sen och det finns inget jag kan göra för att ändra på det..

Åhh, hur kunde jag vara så dum i huvet?! Jag hatar mig själv! Jag vill inte mer jag vill inte!

Låt mig dö, det är det enda jag förtjänar! Att jag inte fattade det?! Att jag bara lät chansen flyga förbi! Åhh! Jag orkar inte.. Jag älskar dig för mkt.. Finns ingen som har betytt så mkt för mig någonsin som du gör! Om jag ändå kunde göra allt annorlunda och ogjort..

Jag saknar det vi hade.. Närheten, våra kvällar, våra helger.. allt. Det var en underbar tid, och jag vá dum nog som gjorde som jag gjorde..

Jag vill bara skrika och gråta.. Slita mig själv i bitar och känna all den där smärtan.

Om du ändå hade kommit tillbaka till mig.. :S

Jag vet att du inte vill.. Men jag lär nog aldrig sluta hoppas..

Jag undrar vad som händer om allt rasar igen.. :S

Om jag kommer klara mig..   Skiter i vilket egentligen..

Men ändå. Innerst inne så vill jag inte mer, fast att jag har kämpat mig igenom tiden i Markaryd och lyckades klättra upp några steg på stegen, så har jag ändå känt att jag innerst inne inte vill.. Jag vill bara försvinna, jag är ändå bara till besvär och står i vägen för andra och gör så att dom mår dåligt.

Jag är ingen bra människa, jag är dålig.. Jag gör hemska saker.. Jag skadar folk med mitt sätt..

Om jag ändå kunde hitta en lösning på allt..

Det finns ingen bra lösning...

Bara en..

Den mörka sidan och jag, vi är bästa vänner..

Låt dom se att kärleken är sann
den glädje som vi ger varann

Vi vet att kärleken är stark
Vi kan leva var som helst
om vi är där tillsammans
Som träd bryter genom mark
blommorna slår ut
Så når du mig tillslut
Kärleken är stark

Vi vet, kärleken är stark..


Me love Lejonkungen <3

Ibland frågar jag mig själv varför.. Varför allt blir som det blir..
Men livet ska ju inte vara lätt så som jag har förstått.




Tur att jag har min Emma! Finns ingen som henne. Hon har alltid ngt bra att säga.
Som sagt, min ängel! Älskar dig!