Ibland känns allt fel, och då blir allt kaos.. Det känns som om jag har bankat mitt huvud i väggen flera dagar, men får inte rätt på ngt ändå... Att man kan älska en person så mkt men inte få ngt tillbaka. Att älska någon som har älskat en, på det där kärleksfulla sättet men älskar en på ett vännskapligt vis nu.. Att känslor kan göra så ont, det gör mig uppgiven. Kan det vara dax att sluta kämpa för det jag antagligen aldrig kommer få ?