Men ja, Sabina kom hem ganska tidigt. Men kackelkycklingarna som vi är så pratade vi på några timmar och vipps så vart klockan nästan halv 2 !

Så, va fan gör jag då vaken nu ?! Jo, min läkare ringer nu nångång - mellan 8 - 8.30.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga till honom.. ?

Hur jag mår ? Jaa, det vet jag inte. Jag kan inte sätta ord på det. Och att där är en massa andra problem runt omkring som jag borde/måste ta upp gör det hela mycket jobbigare.. :(

Ibland önskar jag att jag bara kunde vända ryggen åt allt. Bara vända och gå, och lämna allt bakom mig.

Få må bra och vara mig själv. Kasta all medicin åt helvete och klara mig helt själv !

Men jag vet.. Jag vet att det dröjjer ett bra tag till innan jag kan vända ryggen åt allt. Om jag ens klarar det ?

Det får tiden utvisa. Nu måste jag ta mig igenom detta samtalet först och se vad "dommen" blir.