En resa från liggandes till ståendes...
Jag har känt mig så lost i 2 dagar. Jag har inte varit utanför dörren förutom när jag varit ute med Wilma.
Inte träffat någon mer än mamma och Kalle.
Jag borde ta mig ut imorgon, göra något. Om det så bara är att köra en runda. Men det känns tryggt att stanna hemma. Att inte behöva träffa någon. Inte behöva prata eller le för att vara trevlig. Typ..
Jag borde ta mig ut imorgon, göra något. Om det så bara är att köra en runda. Men det känns tryggt att stanna hemma. Att inte behöva träffa någon. Inte behöva prata eller le för att vara trevlig. Typ..
Jag får väl erkänna, mest för mig själv att jag har hamnat i en svacka. Lite för djup till o med. Men jag kan erkänna det och vet att jag måste göra ngt åt det. Jag vet också att det är okej att ha sånna här perioder, så länge de inte vara för länge. Jag vet att jag kan ta mig upp igen, även om det är ett helvete.
Det händer saker i ens liv hela tiden, bra och dåliga. Och i mitt har det hänt lite väl mkt dåligt den sista tiden.
Det händer saker i ens liv hela tiden, bra och dåliga. Och i mitt har det hänt lite väl mkt dåligt den sista tiden.
Förhoppningsvis är det även det som gör att jag blir svimfärdig flera ggr om dagen och måste sätta mig ner.
Eller så har det helt enkelt o göra med att jag har lågt blodtryck, det är vad dom sa när jag va på Blodgivarcentralen.
Det jag tror jag vill komma fram till att det är okej att ha dåliga perioder, men man måste vara försiktig. Ibland kan det till o med visa sig fysiskt, i samband med det psykiska.
Man kan få hjälp på vägen, men i grund och botten så är det bara man själv som kan dra sig upp igen.
Från liggandes till på knä, från knä till sittandes, från sittandes till ståendes och från ståendes till gåendes !
Jag har klarat resan förut och vet att jag kan klar det igen.
