Ibland kan jag få så fruktansvärt ont i magen, en klump i halsen och en känsla av att svimma. När jag inser att jag inte klarar det jag vill klara, när jag nånstans vet att Pappa inte kommer tillbaka men ändå inte riktigt kan förstå att han verkligen har somnat bort från mig. När jag skäller på Wilma och ser hur ledsen hon blir, fast att jag har anledning att skälla på henne. När Mamma jobbar dubbelpass och jag måste vara själv hemma över natten. När jag inte kan hjälpa mina älskade vänner när de berättar om sina problem och behöver råd. När jag är den som hör av mig till folk som i princip aldrig hör av sig tillbaka. När jag ger så mkt av mig själv och inte får ngt tillbaka. När jag blir tagen för givet...  Det finns så mkt mer jag skulle kunna skriva. Det är sjukt, hur det kan bli såhär. Hur man kan misslyckas så mkt som  det faktist känns som jag har. Hur länge ska man fortsätta kämpa? Om det känns som att man har gjort allt man kan för att lyckas, för att göra bra saker,för att få allt bra,  men det ändå blir fel gång på gång.. När får man ge upp egentligen ?  Hur länge är det meningen att man ska orka och fortsätta? Är det värt allt slit i slutet... ?  Jag har verkligen gjort allt nu, inget av mina val blir bra. Det jag gör räcker inte till och jag känner mig rent ut sagt som en dålig människa alldeles för ofta.  Jag kommer alldeles säkert ångra att jag skrivit detta här, men det är i bloggen jag skriver av mig, precis som många andra..  Hoppas att ni mår bättre mina vänner <3