En vecka..
Tiden går så fort, men ändå sakta.. Jag får inte ihopa det.
En vecka har redan gått. En vecka sen du tog ditt sista andetag och beslöt dig för att gå över till andra sidan. En vecka sen jag höll din hand, en vecka sen jag såg dig för sista gången..
Jag undrar när jag ska förstå ? För även om jag vet att du är borta så går det inte en dag utan att jag blir arg på mig själv för att jag tänker tanken.. Klart att du lever ! Du är min Pappa, min älskade Pappa.. Du kan ju inte bara lämna mig här ?! Men det gjorde du.. Du lämnade mig kvar här i den stora världen, som en liten flicka som blir borttappad på tågstationen.. Men jag är inte ensam, jag är inte borttappad. Jag har min mamma och mina underbara vänner ! Men.. det känns som att det inte räcker :s Jag vill ha min Pappa tillbaka, jag vill ha honom hemma hos mig. Egoistiskt kanske ? Vad vet jag..? Jag vet bara att vi fick inte all den tid tillsammans som vi skulle haft.. Alla år har varit knas och jag ångrar så mkt :/ Men det är försent nu..
Allting är försent. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden och ändra på en massa.
Jag stod o pratade med Martha efter dansen, hon kom med världens finaste låtförslag till begravningen !
Mer klockren låt får man leta efter.
Läs texten bara, så himla fin !
You were once
my one companion.
you were all
that mattered.
You were once
a friend and father -
then my world
was shattered.
Wishing you were
somehow here again.
wishing you were
somehow near.
Sometimes it seemed
if I just dreamed,
somehow you would
be here.
Wishing I could
hear your voice again.
knowing that I
never would.
Dreaming of you
won't help me to do
all that you dreamed
I could.
Passing bells
and sculpted angels,
cold and monumental,
seem, for you,
the wrong companions -
you were warm and gentle.
Too many years
fighting back tears.
Why can't the past
just die ?
Wishing you were
somehow here again.
knowing we must
say goodbye.
Try to forgive,
teach me to live.
give me the strength
to try.
No more memories,
no more silent tears.
No more gazing across
the wasted years.
Help me say
goodbye.
En vecka har redan gått. En vecka sen du tog ditt sista andetag och beslöt dig för att gå över till andra sidan. En vecka sen jag höll din hand, en vecka sen jag såg dig för sista gången..
Jag undrar när jag ska förstå ? För även om jag vet att du är borta så går det inte en dag utan att jag blir arg på mig själv för att jag tänker tanken.. Klart att du lever ! Du är min Pappa, min älskade Pappa.. Du kan ju inte bara lämna mig här ?! Men det gjorde du.. Du lämnade mig kvar här i den stora världen, som en liten flicka som blir borttappad på tågstationen.. Men jag är inte ensam, jag är inte borttappad. Jag har min mamma och mina underbara vänner ! Men.. det känns som att det inte räcker :s Jag vill ha min Pappa tillbaka, jag vill ha honom hemma hos mig. Egoistiskt kanske ? Vad vet jag..? Jag vet bara att vi fick inte all den tid tillsammans som vi skulle haft.. Alla år har varit knas och jag ångrar så mkt :/ Men det är försent nu..
Allting är försent. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden och ändra på en massa.
Jag stod o pratade med Martha efter dansen, hon kom med världens finaste låtförslag till begravningen !
Mer klockren låt får man leta efter.
Läs texten bara, så himla fin !
You were once
my one companion.
you were all
that mattered.
You were once
a friend and father -
then my world
was shattered.
Wishing you were
somehow here again.
wishing you were
somehow near.
Sometimes it seemed
if I just dreamed,
somehow you would
be here.
Wishing I could
hear your voice again.
knowing that I
never would.
Dreaming of you
won't help me to do
all that you dreamed
I could.
Passing bells
and sculpted angels,
cold and monumental,
seem, for you,
the wrong companions -
you were warm and gentle.
Too many years
fighting back tears.
Why can't the past
just die ?
Wishing you were
somehow here again.
knowing we must
say goodbye.
Try to forgive,
teach me to live.
give me the strength
to try.
No more memories,
no more silent tears.
No more gazing across
the wasted years.
Help me say
goodbye.
