Ibland mister man människor som står en nära. Det ger en oftast en tankeställare.
Man ska ta vara på det man har. För en dag när man vaknar upp så finns kanske inte den eller den personen i ens liv längre. Folk hör av sig när det passar, men inte annars. Är man vänner så är man två om det, man hör av sig till varandra. I vått o torrt, dag som natt. Tänk den dagen inte vännen finns kvar ?
Vad gör man då ? Jo man ångrar sig och frågar sig själv tusen ggr om varför man inte hörde av sig och träffades mer.

Man kan inte bara höra av sig när man behöver hjälp med något eller så.. Eller jo, man kan, men jag anser att det är fel. Det ska inte vara så ! Man ska ta hand om varandra !
Jag har mist alldeles för många av mina nära och kära och det är den värsta upplevelsen i mitt liv.
Ni som finns kvar, vi kan väl hjälpas åt att bevara vår vännskap, hålla fast vid varandra och ta hand om varandra.
Visa att vi uppskattar varandra och ge varandra kärlek.

Att gå runt och vara sura eller irriterade över något hjälper inte.. När det väl är försent så är det och då kan vi inte göra så mkt. Att sitta på en väns eller familjemedlems begravning är något vi alla fasar för, men som man någon gång/gånger i livet måste gå igenom.

Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för vem som den tar ifrån mig.


Med andra ord, imorgon är det dax..