Jag hade kunnat ge mitt liv för ditt..
En känsla av att bli lämnad ensam.. Att inte ha en av dom som finns i mitt hjärta kvar..
Lämnar du mig så rasar min värld, jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, jag varken vill eller kan leva utan dig.
Men det kommer hända, mot min vilja..
Frågan är bara när ?
Hur länge ska jag behöva gå runt och oroa mig ?
Jag har gjort det så länge nu, det tär på krafterna.
Det är dax för en vändning nu tycker jag, mot det bättre hållet.
Mot det bra hållet.
Jag vill se ditt leende igen, jag vill se dig med livsglädje !
Jag vill inte se dig så här !
Det gör ont, ont i mitt hjärta.
Jag är så rädd för att mista dig, för utan dig blir inget detsamma.
Jag hade kunnat ge mitt liv för ditt.
För jag klarar mig inte utan dig.
Min önskan är att du ska bli frisk, jag hoppas och ber om det varje dag.
Till ingen nytta, för du kommer inte bli frisk.. Säger dom.
Men jag tänker inte inse det, jag vägrar !
