Sömn.

Idag är inte världens bästa dag.. Inte tankemässigt.

Hör låtar som jag förknippar med olika tider i liet, både bra och dåliga, och med vissa personer..
Jag hade velat radera så mkt i mitt liv, vissa saker som jag vet att jag hade mått bättre av att slippa uppleva.
Men det går inte, och jag kan inte förtränga minnena.. Hur mkt jag än vill.
För det vill jag, jag vill inte minnas vissa saker..
Dom minnena som får mig att känna mig illa till mods, som får mig att känna mig värdelös..

Minnena blir starkare och starkare hela tiden, fast att dom egentligen borde tyna bort nu..
Men jag antar att jag aldrig lär komma ifrån dom, vad jag än gör...
Det spelar ingen roll hur mkt annorlunda allt kommer bli nu, för minnena lär alltid finnas kvar.
Dom lär följa mig som en irriterande skugga, i vart enda steg jag tar.
Och det drar ner mig, ner i all skit.. Igen.

Fast att jag har vänner som finns där och hjälper mig, att inte ramla ner igen, så går det inte..
Egentligen så är det bara jag själv som kan ta mig upp..
Men jag klarar inte det, jag klarar mig inte att ta mig upp..
Jag faller bara längre och längre, mot min vilja..

Jusst nu så känns de som om allt är emot mig, och det vill inte vända.
Vill sova, sova bort alla minnena och allt det onda.
Känns som att inget annat kommer hjälpa..
Det som hjälper mig bäst är när jag får sova, så låt mig göra det!

Låt mig sova bort allt!





Alla ser den lyckliga och glada utsidan, men insidan är det bara jag som ser..
image152

Kommentera inlägget





Kom ihåg mig?









Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo