Min förkylning verkar inte vilja släppa, jag kände mig helt okej några dagarn, men sen vände der lite hastigt och blev sämre. Så nu sitter jag här och snorar och hostar.

Jag känner mig inte alls på topp idag. Jag saknar Pappa. Tårarna bränner i ögonvrån hela tiden och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.. Det är väl bara att åka med i strömmen.
Mycket mer kan jag inte göra. Men saknar honom, det gör jag. Nått så in i helvete !
Livet är inte rättvist, det har blivit bevisat allt för många gånger nu...
Men man lever det ändå, för det är ju så det ska vara.