En sandig sahara öken och en pulserande orkan...
Mina ögon känns som en sandig sahara öken, mitt huvud som en pulserande orkan. Jag borde sova, men orkanen av tankar gör det omöjligt. Vid denna tiden går de flesta upp, jag har inte ens sovit en blund.
Fan, det börjar bli ljust ute. Frågan är om jag ska hålla mig vaken och decka som en sten ikväll, eller om jag ska försöka för 14231 gången att sova ?
Efter dagens, kvällens och ja.. till och med nattens händelser så vet jag faktist inte riktigt vad som händer i mitt liv ?
Fina, helt fantastiskt underbara saker har hänt, men också förvirrande och ja, tråkiga saker har hänt.
Det känns som att jag måste sortera ut så sjukt mkt tankar, solla bort och välja vad jag vill och kan ha kvar.
Men det är inte lätt vill jag lova ! Jag menar, vem ringer man nu och ber om råd av ? Eller klockan 5 och 6 när jag också satt som ett stort frågetecken ?
Om bara klockan kunde gå liiiite liite fortare, så jag kan lyfta luren och få dom bästa råden av dom bästa vännerna !
