Efter en väldigt fin dag så kryper jag ner under täcket med Wilma tätt intill i ett knäpp tyst hus. Jag funderar över de senaste åren... Hur mycket dåligt jag har varit med om och att det faktiskt fortfarande är väldigt turbulent. Jag pratar dock väldigt sällan om det, för det löser ju inget ändå. Men att tänka tillbaka, det gör jag väldigt ofta. Och förundras lite över att jag fortfarande står på benen och är i livet. Att man genom en fasad kan få allt att se så bra ut, fast att det kanske inte är så... En önskan om att få känna lugn och en önskan om att det ska bli bra på riktigt. Inte för mycket begärt , tycker jag.

Livet kan vara både segt och skört mina vänner och ibland riktigt orättvist och hemskt. Va rädda om de ni älskar och håll hårt i dom ! ❤