Jusst nu känns det som om mina sista krafter är påävg att lämna mig.
Ordet sjukhus får mina ben att vika sig, jag hostar så mkt att min rygg gör ont det spelar ingen roll hur mkt jag än sover för jag är ändå trött..

Jag bara önskar att någon kunde säga ngt bra snart, ge mig mig ett bra besked eller varför inte bara ge mig en kram ? Det bränner ständigt i ögonen och jag finner inte ord för saker.
Om det är såhär nu, då vill jag inte ens fundera på hur nästa vecka kommer att bli.
Jag bruka säga att allt alltid löser sig, det löser sig till slut. Men jag börjar tvivla, jag är inte säker på att allt löser sig denna gången..

Jag ska smina mina trötta ögon lite, fixa till håret, ta på mig något acceptabelt och försöka få i mig lite frukost.
Sen ska jag åka upp till sjukhuset, igen..