Jag är en sån människa som funderar mkt, kanske lite väl mkt ibland.
Men jag kan liksom inte låta bli.. Jag vill gärna kunna hjälpa mina vänner, dom som står mig närmas..
För mår dom bra så mår jag bra ! Det jag själv inte tänker på, som mina vänner säger åt mig är att jag drar ner mig själv, omedvetet, när jag tar hand om andras problem.
Visst, dom har kanske en poäng, men vilken Sara tänker dom på ?

Den Sara som fanns för några år sen, eller den nya ?
Jag vet, lite luddigt, men det är så.. Jag är inte samma person längre !
Och ibland undrar jag hur lång tid det ska ta för folk och förstå det ?
Jag vill inte bli "förknippad" med den gamla Sara på samma sätt längre.
Jag vill komma ännu längre bort från den personen jag var då!

Jag har mina dagar och det kommer jag säkert fortsätta ha, länge till...
Och det är ngt som jag får acceptera. Jag har tagit mig långt, längre än vad jag trodde att jag skulle göra.

Så därför kan jag bli så hima arg ibland ! Jag kanske inte alltid har ett leende på läpparna, men det är ju ingen som vet hur jag känner inombords, eller vad jag tycker och tänker jusst den dagen.
Det behöver inte vara " O, nej.. nu börjar hon igen" för så ser mångas ansiktsuttryck ut.
Jag säger inte att alla ser ut o tänka så, men många.. Och jag tycker att det är så tråkigt !
Man orkar inte alltid ta på sig den dära "masken" som döljer allt, man måste få släppa allt vissa dagar och visa att man inte riktigt orkar med alt för tillfället.
Bara för att man gör det så betyder inte det att man traskar tillbaka till det djupaste träsket man var i en period, alla har dåliga dagar, jag kanske har fler än andra.. Vad vet jag ?

Jag hade så gärna velat ställa mig upp och skrika rätt ut många av er har fel !!
Jag kanske verkar liten i era ögon, jag kanske beter mig så ibland också, men det, som med så mkt annat måste jag också få gå igenom. Ni tar ut saker och ting i förskott.. Fråga mig i stället hur det ligger till ! Gå inte bakom ryggen på mig och fråga någon annan som "kanske" vet, eller anta att det är så som ni tänker.

Jag kan inte vara mer än den jag är, sakta men säkert så förändras jag, precis som alla andra.
Men vägen är olika lång för olika personer, jag har inte riktigt valt rätt väg ännu, men det gör jag så småningom!
Jag måste få pröva mig fram, precis som alla andra. Får man inte pröva så går det ju inte..
Hur ska man då veta vad man vill göra ?

Vissa saker i ens liv tar mer på en än andra, vissa kan vara svårare att acceptera och kunna gå vidare och lämna det.
Det kan vara så svårt och släppa att man har det i tankarna i flera år..
Jag tror inte att man kan släppa vissa saker helt, men det blir lättare att leva med dom med tiden.
Olika datum eller tillfällen, låtar, kläder, bilder, människor, vissa saker, platser, dofter.. Det finns mkt som kan påminna en om speciella händelser som också gör det extra svårt att släppa allt. Men det är sånt man måste gå igenom, och ju längre tiden går, desto lättare ska det bli.. Sägs det.

Livet kan vara ett rent helvete att ta sig igenom, men det kan också vara underbart.
Det hela handlar om hur man själv vill att det ska vara och hur man lever.

Ser man allt svart så blir det mer än kämpigt, men tror man och bestämmer sig för att det finns ljusglimtar lite här och där så kan det faktist bli ganska bra !
Man kan faktist känna lyckan om man bara tillåter sig att göra det !
Man måste inte ha det finaste jobbet eller den högsta lönen, så länge man klarar sig och trivs någerlunda så kan det ju faktist vara helt okej,

Det finns så mkt i livet som väger upp det dåliga !

Se på mig, jag har världens finaste extra familj med 4 små bustroll, min syster har en underbar liten dotter, jag har dansen och alla fina människor där, jag har mina fina djur och en massa, massa fint inom mig !
Alla är speciella på olika sätt men den finns en person som är mer än speciell, min fina Mammi ! (Lenni)
Utan henne så hade jag inte suttit och skrivet detta nu.

Så vet ni ? Man kan må bra ! Och man får lov att ha dåliga dagar !
För allt blir bra igen, förr eller senare, bara man vill.

Det som händer det händer. Det finns en mening med allt !

Och den meningen ska man låta bli att försöka klura ut !

Men allt blir bra till slut, med lite vilja och en en hand på vägen, då klarar man allt !