Jag vill trycka i mig en massa tabletter, jag vill kunna sova !
Jag vet inte om jag kanske tar för många, jag kan inget lova.

Det är oftast på natten det händer, när himlen är som mörkast och stjärnorna lyser som klarast.
Det är då alla tankarna kommer till en, det är då man börjar fundera på allt..
När tårarna rinner längs kinderna, när man inte kan få stopp på dom.
Det är då paniken inom mig växer, mitt i natten, när ingen mer än jag är vaken.
När det inte går att få tag på någon.. Någon som är ens vän som lyssnar och förstår, som tröstar.
Det är då, när allt är som värst, när man inte har någon vid sin sida i jusst det ögonblicket..
Det är då man funderar över om man vill förtsätta sitt liv eller inte..

När ens drömmar är krossade och man inte hittar tillbaka till ljuset, vad gör man då?