Vem jag är.
Jag vet inte riktigt vad det är.. En känsla som jag inte riktigt känner igen..
Jag är rädd, men ändå inte.
Ni får mig att bli förvirrad, så jag inte vet vad jag vill eller vem jag är.
Jag blir splittrad, tankarna går åt vars ett håll, och jag kan inte kontrollera ngt.
Jag skulle vilja fråga någon, så som man gjorde när man var liten.
Men det går inte, det finns ingen som kan känna mina känslor som jag, ännu mindre ge mig ngt råd om dem.
Jag tänker och tänker, försöker sätta mig in i situationerna.. Men det går inte!
Det ända jag känner är rädsla. Rädsla av ngt nytt.
Ngt nytt som jag är rädd för.
Jag inte vara rädd! Jag vill prova ngt nytt! Men det vill inte mina känslor, tankar och handlingar..
Jag önskar att jag hade kunnat kontrollera det, allt hade blivit så mkt lättare då.
Att kunna ta ett steg i rätt riktning, det hade jag velat göra.
Men hur? Vilket steg och vilken riktning är rätt?
Hur vet man det?
För ca ett år sen så var det inte mkt med mig, verkligen inte.
Ganska illa.
Så jämför man nu så har jag det riktigt bra!
Jag älskar och blir älskad..
Men där är ändå mycket som inte stämmer.
Mycket som gör för ont.
Är det bra och dra upp gamla saker? För att bearbeta dom?
När det har gått så lång tid?
Jag vet inte.. Jag vet inte om jag har gjort rätt..
Men det lär väl tiden få utvisa.
Tänk att det finns så mkt man kan vara rädd för.
Jag är rädd för mkt, fast att jag inte vill.
Men det gäller väl att möta sin rädsla, och vinna sin strid..
Sin strid mot sig själv.
Men utan vänner så hade jag nog aldrig överlevt, speciellt inte utan fyra av dom i alla fall.
Fyra st som är gjorda av rent guld! Det finns inga bättre än dom!
Älskar er <3
Jag är rädd, men ändå inte.
Ni får mig att bli förvirrad, så jag inte vet vad jag vill eller vem jag är.
Jag blir splittrad, tankarna går åt vars ett håll, och jag kan inte kontrollera ngt.
Jag skulle vilja fråga någon, så som man gjorde när man var liten.
Men det går inte, det finns ingen som kan känna mina känslor som jag, ännu mindre ge mig ngt råd om dem.
Jag tänker och tänker, försöker sätta mig in i situationerna.. Men det går inte!
Det ända jag känner är rädsla. Rädsla av ngt nytt.
Ngt nytt som jag är rädd för.
Jag inte vara rädd! Jag vill prova ngt nytt! Men det vill inte mina känslor, tankar och handlingar..
Jag önskar att jag hade kunnat kontrollera det, allt hade blivit så mkt lättare då.
Att kunna ta ett steg i rätt riktning, det hade jag velat göra.
Men hur? Vilket steg och vilken riktning är rätt?
Hur vet man det?
För ca ett år sen så var det inte mkt med mig, verkligen inte.
Ganska illa.
Så jämför man nu så har jag det riktigt bra!
Jag älskar och blir älskad..
Men där är ändå mycket som inte stämmer.
Mycket som gör för ont.
Är det bra och dra upp gamla saker? För att bearbeta dom?
När det har gått så lång tid?
Jag vet inte.. Jag vet inte om jag har gjort rätt..
Men det lär väl tiden få utvisa.
Tänk att det finns så mkt man kan vara rädd för.
Jag är rädd för mkt, fast att jag inte vill.
Men det gäller väl att möta sin rädsla, och vinna sin strid..
Sin strid mot sig själv.
Men utan vänner så hade jag nog aldrig överlevt, speciellt inte utan fyra av dom i alla fall.
Fyra st som är gjorda av rent guld! Det finns inga bättre än dom!
Älskar er <3
