Den där känslan är tillbaka, fast att allting verkar vara ganska bra jusst nu.
Men det är som vanligt på utsidan.. Insidan är ngt helt annat.

Jag är så rädd för vissa saker, och vet ni vad? Jag är trött på det nu!
Jag är trött på att vara rädd! Jag vill inte mer! Jag vill känna att jag kan lyckas på egen hand, att jag hade sluppit vissa hemska upplevelser.
Varför alltid jag? När kan jag få uppleva ett helt "vanligt" problem? Som så många andra.. Jag säger inte alla andra, för jag vet att det inte är så.. Men många..

På ett sätt så önskar jag att man kunde gå långt tillbaka i tiden, och då menar jag långt!
Till den tiden när man använde häst och vagn och trodde på sånna saker som inte en människa tror på nu för tiden.
Det är så tråkigt, för jag vet att visa saker existerar.. Har dom gjort det innan så gör dom det nu också!
Allting kan inte bara dö ut ju.. ?
Jag tror i alla fall att vissa saker och ting fortfarande existerar, allting kan inte bara vara påhitt.

Enhörningen är troligen det mest mystiska av alla legenddjur. Vita som snö och rena som änglar är de symbolen för godhet.

En enhörning ser ut som en högrest vit hingst, med ett spiralvridet gyllene horn mitt i pannan. Hovarna är även de svagt gyllene. Tänderna är vita och perfekta.

Sagoväsen, vackra och oskuldsfulla. Symboler för evigt liv.

Endast om en godhjärtad, ren och oskuldsfull jungfru närmar sig finns möjligheten att den låter henne komma i närheten. Det kan i så fall även hända att den låter sig charmas av henne, och förblir hennes tjänare och riddjur, så länge som hon förblir ren och godhjärtad, och inte låter en man komma henne in på livet.